Vädret var inte det bästa, men Santander fångade oss direkt. Promenaden började i den stora parken – gamla träd, välskötta stigar och en lugn atmosfär. Snart kom vi ner till stranden där Atlanten brusade i skiftande ljus.

Vi fortsatte längs kusten tills vi nådde hamnen. Den långa strandpromenaden, full av kaféer och restauranger, sjöd av liv. Vi satte oss ner, såg på människorna och njöt av miljön.

Maten var utsökt: färsk fisk, lokala rätter och till slut glass. Zuky fick som vanligt sista biten av struten – han stirrade på mig med intensiv blick, dreglet rann, och jag kunde inte låta bli att skratta.

Trots växlande väder kände vi oss hemma i Santander. Kombinationen av stad, hav och natur var underbar. Hit kommer vi gärna igen – det är verkligen värt det.

Rainer Schmitz