Idag kom Zuky och jag till Metz utan några större förväntningar – och redan efter några steg förstod jag att något speciellt väntade oss. När vi vandrade genom gamla stan stod vi plötsligt omgivna av monument och fasader som nästan tog andan ur mig. Planen var att åka vidare redan imorgon bitti, men nu överväger jag att stanna längre i Metz.

De smala gränderna har en unik charm. Vid ett tillfälle kändes det nästan som om d’Artagnan skulle hoppa ut genom ett fönster och rusa fram med sina tre musketörvänner. Zuky traskade nyfiket bredvid mig, nosade i varje hörn och tittade då och då upp på mig som för att säga: ”Här finns verkligen mycket att upptäcka.”

Särskilt imponerad blev jag av katedralen Saint-Étienne. Redan från utsidan är den enorm, och även om jag inte kunde gå in med Zuky stod jag länge framför de gotiska tornen. Vid Moselns strand hittade vi en lugn plats där vi stannade och såg husen speglas i vattnet.

En helt annan men lika fascinerande kontrast är Centre Pompidou-Metz. Den moderna byggnaden mitt i den historiska miljön visar att staden inte bara lever i det förflutna, utan också blickar modigt mot nuet.

Så många intryck på en gång gjorde det nästan omöjligt att ta bilder eller filma – jag ville bara uppleva allt med egna ögon. Metz är en stad som man inte bara ser, utan som man verkligen måste känna.

Rainer Schmitz